Allt jag behöver 

Jag har varit själv sen igår. Vide och Peter åkte till farmor och farfar och Tuva sover hos en kompis. Igår kom dock Jonna över. Det var mysigt att umgås lite, vi babblade i timmar som vanligt . När hon åkt hem tittade jag på serier och tog det lugnt. Lite skönt att vara själv här faktiskt. Fast helt själv var jag ju inte för Harry är ju här <3På kvällen tog vi en lång promenad och såg himlen färgas rosa och orange över ängarna. Kände mig så lycklig. Lycklig över att få en dag då jag klarade av att umgås och ha roligt och sen gå en promenad. Lycklig för att kunna gå ut och uppleva sommarkvällen. 

Nu är jag lite orolig över att få ett bakslag av att gårdagen blev ganska intensiv. Hoppas så innerligt att det inte blir så! Skulle vara så härligt att få leva lite och inte behöva tillbringa flera dagar i sängen efteråt.Jag har sagt det förut, men allt jag behöver är att få må bra, vara med dem jag älskar, gå promenader och kunna skriva då och då. Då är jag helt nöjd med livet. Snälla kan det få vara så nu. Eller i alla fall snart.

Stallrundan

Jag har mått bättre idag så jag vågade mig ut på en promenad. Vi tog stallrundan, som vi kallar den.Vide tränade balansen på springcykeln, han börjar bli riktigt duktig. När han var så där trött förut, innan hans halsmandlar opererades bort, kom han liksom efter med det fysiska. Han orkade knappt springa eller klättra ens så det blev inte så mycket cykelträning. Gör ont att tänka på. Lillgrisen.Det är så fint ute nu. Så mycket blommor som blommar, och gräset har fått en silvernyans.Som jag älskar dessa promenader. Känner mig lyckligt lottad som får uppleva världen så här vacker. Så djupt tacksam. Men det har jag sagt förut va? Haha. Vad är ni tacksamma för just idag? 

Jag måste hitta en läkare

Jag har inte mått så bra idag. En stund efter frukost däckade jag i sängen. Kroppen värkte och jag frös så jag pallade upp mig själv med kuddar och drog en filt över mig. Sen sov jag en stund.

Tror mer och mer att jag måste hitta en läkare som är villig att försöka hjälpa mig med mina EDS-besvär. En bra och snäll reumatolog kanske? Var jag nu ska hitta det … Så fantastiskt det måste vara att som sjuk ha en läkare att vända sig till. Jag fick ju känna på hur det är när vi var i Barcelona, med Dr. Gilete och Dr. Oliver. Men bara gällande nacken och allt som hör till den. Jag skulle behöva en lika kunnig och empatisk läkare för resten av kroppen också. Jag vägrar tro att det inte finns något att göra åt dessa ”sjukdomsskov”.

Det blir alltså en vilodag idag, men så här såg det ut häromdagen när jag skrev lite. Det går åt några kuddar och ortoser. Och en hund. Älskar dessa stunder.

Familjefika

Igår åkte vi och hälsade på mina föräldrar och min lillasyster, hennes man och deras två barn. Mamma och pappa bor typ inne i skogen och har ett fint stall som jag visst tog kort på istället för huset. Det här med att blogga är inte alltid så lätt, jämt ska man komma ihåg att fota allt.  Mamma och pappa har två hundar; Willy och Wilma. Willy har vi passat några gånger som ni kanske minns? Han och Harry blev lite kompisar. Men Wilma låg mest under bordet och surade.  Willy! Sötnos.

Vi åt pastasallad och så fikade vi såklart. Med både glass och bullar …… till Vides stora glädje. Hur många får man ta? frågade han innan han ens ätit upp den första.Jag satt lite så här och en hel del så härVide och Peter fick en rundtur i morfars garage.Och innan vi hoppade in i bilen och åkte hemåt gick Vide en promenad med mormor och kusin Harley, och Wilma och Harry.Väldigt härligt att komma hemifrån lite. Nu håller jag tummarna för att priset inte blir så högt.  

Kanske blir det en bok en dag

Mitten av juli. Tiden verkligen flyger fram. Jag älskar sommaren. Det måste inte vara så himla varmt hela tiden, det är bara så skönt att det är ljust och att man slipper frysa. Jag försöker att vara i nuet och inte börja fasa inför det oundvikliga – sommarens slut. Men ibland slår den tanken till ändå. När jag är ute med Harry och ser mig omkring och det är så vackert att det nästan gör ont. Då får jag ett stygn i hjärtat för att det måste ta slut och ersättas av mörker och kyla. Men jag försöker att stanna i nuet, för det är ju himla dumt att börja lida sig igenom vintern innan den ens är här.Det har varit lite tyst här på bloggen. Det är för att jag inte haft så mycket att skriva om. Det händer om möjligt ännu mindre i mitt liv just nu. Jag försöker aktivera mig precis så mycket som nacken klarar utan att bli utmattad. Den har fortfarande inte återhämtat sig helt sen jag och min syster var iväg till herrgården. Jag jobbar med mina tankar och försöker hålla dem positiva. Fokusera på att det faktiskt går framåt, bara i ett väldigt långsamt tempo. Kanske nästa sommar blir min sommar. Då jag kan gå ut och uppleva världen igen.Något som är roligt är att jag har börjat skriva lite igen, korta stunder. Känns väldigt kul. Hoppas det blir en färdig bok till slut, men det beror på hur jag får må förstås. Lovar att ni blir de första som får veta. Ni har peppat mig så mycket i mitt skrivande <3