Söndag 

Imorse vaknade jag vid halv åtta. Jag smög upp så Peter kunde sova vidare och så gick jag ut med Harry. Ute var det bara fyra grader och det regnade och blåste. När jag kom in frös jag ordentligt så jag tände en brasa. Sen satt vi där, Harry och jag, och värmde oss. Väldigt mysigt. När Peter kom upp gjorde vi frukost som vi åt i vardagsrummet. Tanken var att vi skulle titta på första avsnittet av Downton Abbey samtidigt, men Netflix hade visst tagit bort den så det blev inget. Buhu, hade verkligen sett fram emot det. Vi har sett Downton förut, två gånger haha, men vi älskar den serien båda två. Och den passar så bra på hösten på något sätt. Hög mysfaktor i den. Särskilt om man dricker te till.Det märks att jag klarar mycket mindre sen sommaren tog slut. Utflykten igår tog verkligen på krafterna. Jag var tvungen att lägga mig och sova en stund när vi kom hem, och idag har jag ingen ork alls. 

Hälsa på svärföräldrarna 

Idag åkte vi till Peters föräldrar. Vide ville nämligen sova över själv hos farmor och farfar. Dessutom har farfar fyllt år så vi passade på att uppvakta honom lite.Harry var med förstås. Han fick ha kisskydd på, för säkerhets skull. Han är ju okastrerad och kan markera ibland, men det gjorde han inte nu. Han hade fullt upp med att se till att alla klappade honom.Vide och farmor byggde lego.Och farfar och Peter pratade …medan jag tog igen mig lite på soffan.

Nu är vi hemma igen och eftersom Tuva är hos en kompis är vi helt själva här. Känns mycket märkligt, men mysigt! Ute regnar det och vi eldar i kaminen. Om en stund ska vi laga mat och sen ska vi bara njuta av att prata ostört och ha en massa tid för varandra.

Önskeinlägg, träning och trötthet

Det känns som om ni uppskattar sådana inlägg som det jag skrev igår. Tidigare har jag skrivit om till exempel förlåtelse, (del två hittar ni häracceptans och om att livet inte är rättvist. Är det något annat ni skulle önska att jag skrev om? I stil med dessa inlägg alltså. Kom gärna med önskningar och förslag så ska jag göra mitt bästa. Det kanske finns något ni brottas med, eller tänker mycket på, till exempel.Det börjar bli tjatigt, jag vet, men idag har jag varit så extremt trött. Så trött att jag inte kunnat göra något annat än att ligga i sängen. Jag går ju ut med Harry förstås, och vid en normal trötthet skulle man piggna till efter en promenad i den friska höstluften. Men. Nä. Inte med den här tröttheten. Det spelar ingen roll vad jag gör, den går inte att stävja. Går inte att få bort med fysisk aktivitet, vila eller sömn. Det är en aggressiv form av trötthet som tar över hela kroppen. Den kräver sitt utrymme i varenda kroppsdel och lägger sig som en dimma i hjärnan.För säkerhets skull ska jag nog kolla mitt järnvärde och TSH (äter Levaxin) Man hoppas ju alltid det ska vara något som går att åtgärda, inte bara en del av EDS-paketet.

Trött eller inte, jag kämpar på med min sjukgymnastik i alla fall. Nästan varje dag. Har fuskat några gånger. Nu håller jag på med rygg, nacke, axlar och armar. Det märks att jag inte kunnat använda mina armar så mycket de senaste åren, det här programmet har känts mycket tyngre än det för ländrygg och ben.Härligt med helg! Vi har ätit indiskt och ska titta på Peter Pan nu. Det är vår fredagstradition, att titta på film tillsammans. 

Hoppas ni får en bra helg! 

Att bli sviken 

Häromdagen var jag besviken på en person. Jag gick i skogen och tänkte på hur denna person svikit mig, inte bara denna gång utan flera gånger. Och samtidigt fick jag upp ett fint minne från när samma person och jag umgicks. Så jag undrade för mig själv: vilket är sanningen? Var det fina minnet inte en sann reflektion av verkligheten? Av vår relation?  

Jag insåg att jag tvingade mig själv att ta ställning. För eller emot denna person. Att jag försökte avgöra vem personen egentligen är – den som sviker eller den jag delat fina stunder med. Jag slets mellan dessa två alternativ, inget av dem kändes rätt och båda kändes lika sanna. Då insåg jag att det är precis så det är: båda är sanna. Och båda är lika sanna. Den här personen är både och. Den har gjort omtänksamma saker, och den har svikit. Den är inte antingen eller – utan både och.Livet är både och. Vi vill gärna göra saker och personer svarta eller vita, men det går inte för både svart och vitt existerar. Samtidigt. Ljus och mörker samexisterar. Ibland ser vi bara det ena, ibland det andra, och ibland båda två. Men bägge finns alltid.Jag insåg också att jag inte behöver ta ställning. Jag behöver inte bestämma om personen är ”snäll eller dum”. Vem är förresten jag att bestämma det? Att döma? Och varför? Jag behöver inte känna vare sig ilska eller kärlek för personen. Jag kan välja att bara acceptera den. Med svek och fina stunder.

Min dag

Jag har haft bloggtorka den senaste tiden. Inte haft en aning om vad jag ska skriva om och har därför inte bloggat lika ofta. Men nu får ni följa med på min dag i alla fall.

Jag vaknade när Peters alarm ringde vid fem, men somnade om och sov till halv åtta. Så skönt. Ofta har jag svårt att somna om på morgonen om jag vaknar till av smärta eller så. Och så blir jag ännu tröttare på dagen.

Det första jag gjorde var förstås att  gå ut med Harry. Det var en mulen  och blöt morgon.Men de färgglada löven piggar upp lite.Och det gör den här utsikten också. Jag stannar alltid till här en stund. Känner mig verkligen lyckligt lottad som får bo här. Med de här vackra omgivningarna precis utanför dörren.Tror Harry också gillar utsikten.

Sen gjorde jag frukost till Vide. Han ville ha chokladmuffins, eller frukostmuffins som vi kallar det, så det fick han. Den ser kanske inte så rolig ut, men är faktiskt jättegod. Och så enkel att göra. Skriver receptet längst ner ifall någon vill prova.Det här var något vi började med innan Vide hade opererat halsmandlarna, eftersom han åt så himla dåligt då. Särskilt frukost var svårt att få i honom. Jag inspirerades jag av Tuva som brukade göra mugcake ibland och skapade det här receptet. En muffins ger rätt mycket näring och behövs inte trugas ner precis.

Efter jag lämnat Vide på förskolan åt jag själv frukost. Så här gör jag alltid. Har så mycket bättre aptit om jag är vaken ett tag innan jag äter. Idag åt jag havreyoghurt med hallon och granola i. Älskar den nya vaniljyoghurten från Oatley. Och så grönt te och en knäckemacka med Tartex (vegetarisk pastej) och smörgåsgurka.Resten av dagen låg jag mest här. Med en gosig hund, en bok och Netflix.

Frukostmuffins

1 ägg
1 övermogen banan
0,5 dl mandelmjöl
1,5 msk kokosmjöl
1 msk kakao (knappt)
1 tsk honung
1 kryddmått bakpulver
lite salt

Det här räcker till en jättemuffins, eller två små. Mikra i en kopp i 1-2 min (för hela satsen). Eller tills ytan inte ser kladdig ut.